Jag kan börja med att erkänna att det gått åt h-vete mer att få bort sockret. Det blev alldeles för många distraktioner, jobbiga saker och ja bara fel helt enkelt. Menm MEN! Jag ger inte upp jag SKA bli fri från detta som tagit över mig helt och hållet.
Igår kväll gjorde jag något jobbigt (för mig). Jag hade godis kvar, ganska mycket. Men fick en sån där äckel känsla över mig själv och godiset så jag sa till E att ta det du vill ha och släng resten. Det känns ändå som ett framsteg för detta hade jag inte gjort förut.
Är det inte ändå ganska bra att få en äckel känsla mot godis? Det måste ju faktiskt kunna ses som ett steg i rätt riktning, som är från sockret/godiset..?
Nu, idag tar jag nya tag. Nya krafter att kämpa bort sockermonstret, jag bort röda hunden, inte tillåta mig själv att förstöra min kropp mer. Ny fras: "Nej tack! Jag äter inte något med socker i".