Då var dag ett klar för den här terminen. Det var med blandade känslor som jag började idag. Glad för kollegor, att faktiskt ha ett jobb, komma tillbaka till rutiner osv. Men känslan om detta är det jag ska/borde jobba med kommer direkt som ett brev på posten så fort jag börjar tänka jobbtankar. Jag vill så gärna känna en sann glädje (nästan)varje morgon jag vaknar och ska till jobbet. Just nu är jag i någon slags halvglädje med att det är ok men inte mer än så. Jag har tankar, ideer och vissa planer på en annan yrkesbana men ja vi får se om jag på något sätt tar mig för att sätta det rullning. Det är inte bara att byta yrke helt och hållet, inte för mig i alla fall. Det krävs planering, eventuell vidare utbildning och modet att faktiskt våga ta steget. Att våga tänka om och gå mot det lite läskiga och kasta sig ut i ovisshet om framtiden. Jag vet att tänka i de här banorna är en form av välfärdsproblem då det är så många i världen som inte ens har ett jobb. Att jag då inte känner "sann glädje" kan tyckas priviligerat i jämförelse vilket jag både förstår och kan känna själv ibland. Men jag lever det liv jag gör och om jag väljer ett mindre glädjefullt liv eller väljer att inte försöka nå mina drömmar på grund av detta känns det bortkastat. Det är även lättare att hjälpa andra och ge tillbaka om du själv står på en bra grund.
Nu ska jag städa köket, vika tvätt och skicka lite mail innan det är dags att göra mig iordning för natten. Jag hoppas att jag ska komma tillbaka till bra sovrutiner relativt snabbt nu när vardagen är igång igen. Jag är otroligt beroende av god sömn för att fungera som människa.